Det är lite intressant, vem som är "ens typ" och inte. Jag är tillexempel helt knäsvag för en kille som inte alls stämmer inte på hur jag vill att en kille ska vara, medan den perfekta killen får leta vidare. Undrar hur länge jag kommer vara sådan, slänga allt vad vett och sans heter, bara för att mitt hjärt säger något? Är det nyttigt att vara så känslostyrd? Jag vill ju gärna intala mig att magkänslan går att lita på till 90% minst, men hur har det gått hittils? Dock så har jag tack vare magkänslan många underbara vänner. Och jag har aldrig någonsin funderat över vilka egenskaper jag vill att mina vänner ska ha, utan jag känner bara om det är avslappnat, om man kan skratta och ha kul ihop. Jag vet inte vart den där pressen kommer ifrån, att man ska hitta en perfekt kille/tjej, jag menar, vi analyserar ju sönder varandra! Tänk om man kunde släppa de där och bara gå på känsla. Va lätt det skulle vara då! Det är alltid intressant att analysera saker, varandra, beteenden över lag, men vid nån punkt så måste man kunna slänga den där jävla checklistan i soporna också. Jag är rädd för att jag ska bli sådan, som skriver en lista över hur min drömkille är och sedan hittar 10 av 10 killen, gifter mig och bildar familj, utan att känna något, men veta att han är perfekt, för det står det ju på listan.