Man blir lite ledsen över vissa insikter.

Jag är lite som Fiona i Shrek, hoppas på att få bli prinsessa för alltid, men inser sakta att jag aldrig kommer bli mer än ett träsktroll.

Och hur ofta får ett träsktroll drömprinsen?

Mer sällan skulle jag gissa på. Så jag får vacker nöja mig med mitt gräsliga utseende, och hoppas, att en dag träffa en annat trevligt träsktroll.

Det tråkiga är, att det enda träsktroll jag någonsin sett, är jag själv.

Vore fruktansvärt tråkigt om jag förblev ensam, när alla andra hittar drömprinsar till höger och vänster.

Min önskan att vara någon annan än mig själv är överväldigande.

När jag tänker på att förändras, så är det inte bara hårfärg och gå ner ett par kilo, jag vill göras om till en ny människa, en sådan som folk önskar att de var.

Jag har alltid fått höra att jag är fet å ful å äcklig och även om mobbingen tog slut när jag började gymnasiet, så fortsatte de negativa tankarna, istället för att tänka att jag är bättre än folk har sagt, så började jag straffa mig själv för att jag var så värdelös.

Jag har blivit bättre, men inte bra.

Det räcker oftast med små motgångar för att jag ska bli ett vrak.

Varför vill jag så gärna att alla ska tycka om mig när jag hatar mig själv?

En helt okej dag av pluggande, har inte haft så mycket att skriva ett tag nu. Är lite taggad i smyg på Sweden rock (kan knappt vänta) och har satt upp lite mål tills dess! Underbart!  

Jag har flera gånger under dagen blivit ledsen över hur jag ser ut. Magen, låren, röven, ansiktet... Ja rubbet.

Men liktförbannat så sitter jag i soffan och dricker cider. Jag tror alla har sådana dagar, man kan bli helt förstörd över hur man ser ut, men andra dagar vara ganska nöjd.

Jag mår dåligt över att träffa killar, för jag känner mig elak som utsätter dem för äcklet. Det dumma är att det bara är jag som tänker så. Måste börja peppa mig själv, har kommit en bit på vägen, men det är svårt att bryta 19 års "feltänk". Något jag måste jobba mer på är att inte kära ner mig, blir ju inte såbra att vara kär i en kille när jag ska flytta från stan. Blir så ledsamt då ju. Nåja. Ska sänka två kalla och sova sen.

Flyttat hit från devote! Anledningen? Devote funkade inte! Allt bara krånglade, och sånt orkar jag inte med!

Är du trött på dina designerväskor, nya mobiler... Imponerar inte dina saker som de borde? Här är lösningen! Skaffa diagnos! Du kan få uppmärksamhet igenom dem i mååånga år om du utnyttjar dem rätt och de blir aldrig omoderna!  

Eller, suck, varför inte se diagnoser för det de är? Namnet på sjukdommen du eller någon annan har, inte vem du är. Oavsett hur sjukdommen yttrar sig, så får man väll inte ge efter för den? Börja leva efter de medicinska beskrivningarna så till den grad att de ersätter din personlighet? (Jag älskar egentligen att spela musik men den här diagnosen säger att jag hatar ljud så jag kan inte spela) Sådant gör mig trött, ställer mig varken positiv eller negativ til diagnoser. De beskriver vad det är som plågar dig, inte vem du är. De hjälper dig att förstå vad som behöver göras för att du kunna göra det du vill. 

Jaja, det är alltid lika intressant.  

För övrigt så är jag lite arg fortfarande, men de går väll bort i tvätten eller nått. Skulle behöva en cigarett ungefär nu.

Fick nyss ett samtal från hyresvärden till en lägenhet jag inte bott i på 3 månader där han sa att om jag inte kom och städade så skulle jag få betala städfirma! Fyfan va less jag blir!!!!! Hon som jag bodde med var ju där och städade igårkväll!!!! Men men, då får jag vackert fixa den här skiten med!!! fyfan, jag bara bölar just nu! Och fick precis veta att hon inte alls städat, för de renoverar skiten (gömmer skavankerna under silvertejp) och skräpar ner i takt med att hon städar. Så jippi, nu får jag städa. Gapa stort bitch, nu får du lite mumsig skit!