De som känner mig väl vet att jag varit inlagd och tungt medicinerad.

Jag ville inte ha någon utredning och diagnos, för det var redan klart vad jag skulle få för besked, det hade redan nämnts och jag blivit medicinerat för. Bipolär.

I dagsläget så äter jag inga mediciner, har inget som helst stöd. Jag klarar mig själv. Det gör jag eftersom jag bestämt mig för att vara normal. Det är jävligt tufft ibland när man bara får vara normal fast man inte orkar eller egentligen klarar det. Att sätta ramar för sig själv; Nej, du FÅR INTE sova bort hela dagarna bara för att du är deppig, så gör inte normala människor. Det går över. Eller; Nej, du KAN INTE göra allt du vill bara för att du vill det. Det är inte normalt. 

Men även om det är kämpigt som fan så har det hjälpt mig att faktiskt ha ett näst intill normalt liv. 

Jag har Bella också. Och utan henne så skulle jag nog gett upp, men Bella kan inte råför att jag mår dåligt och hon kan inte betala sin egen mat om jag bränner mina pengar på nått skräp. Så jag måste rycka upp mig om jag ska kunna ha henne. 

Just nu har jag en jävligt jobbig period men det sjuka i det hela är att jag är GLAD över att jag är ledsen. För den här gången vet jag varför jag är deppig! Hahaha, man måste ju ta det goda med det onda right? 

Jag har varit superdålig på att blogga ett tag, jag trivs iallafall bra i min nya lägenhet, Bella trivs och vi båda har träffat riktigt underbara nya vänner! Ska försöka skärpa mig med bloggandet, för nu händer det massor.

Aja, nu ska hundar promeneras med! Kisskissbangbang!