Flyttat hit från devote! Anledningen? Devote funkade inte! Allt bara krånglade, och sånt orkar jag inte med!

Är du trött på dina designerväskor, nya mobiler... Imponerar inte dina saker som de borde? Här är lösningen! Skaffa diagnos! Du kan få uppmärksamhet igenom dem i mååånga år om du utnyttjar dem rätt och de blir aldrig omoderna!  

Eller, suck, varför inte se diagnoser för det de är? Namnet på sjukdommen du eller någon annan har, inte vem du är. Oavsett hur sjukdommen yttrar sig, så får man väll inte ge efter för den? Börja leva efter de medicinska beskrivningarna så till den grad att de ersätter din personlighet? (Jag älskar egentligen att spela musik men den här diagnosen säger att jag hatar ljud så jag kan inte spela) Sådant gör mig trött, ställer mig varken positiv eller negativ til diagnoser. De beskriver vad det är som plågar dig, inte vem du är. De hjälper dig att förstå vad som behöver göras för att du kunna göra det du vill. 

Jaja, det är alltid lika intressant.  

För övrigt så är jag lite arg fortfarande, men de går väll bort i tvätten eller nått. Skulle behöva en cigarett ungefär nu.

Fick nyss ett samtal från hyresvärden till en lägenhet jag inte bott i på 3 månader där han sa att om jag inte kom och städade så skulle jag få betala städfirma! Fyfan va less jag blir!!!!! Hon som jag bodde med var ju där och städade igårkväll!!!! Men men, då får jag vackert fixa den här skiten med!!! fyfan, jag bara bölar just nu! Och fick precis veta att hon inte alls städat, för de renoverar skiten (gömmer skavankerna under silvertejp) och skräpar ner i takt med att hon städar. Så jippi, nu får jag städa. Gapa stort bitch, nu får du lite mumsig skit!

Det är lite intressant, vem som är "ens typ" och inte. Jag är tillexempel helt knäsvag för en kille som inte alls stämmer inte på hur jag vill att en kille ska vara, medan den perfekta killen får leta vidare. Undrar hur länge jag kommer vara sådan, slänga allt vad vett och sans heter, bara för att mitt hjärt säger något? Är det nyttigt att vara så känslostyrd? Jag vill ju gärna intala mig att magkänslan går att lita på till 90% minst, men hur har det gått hittils? Dock så har jag tack vare magkänslan många underbara vänner. Och jag har aldrig någonsin funderat över vilka egenskaper jag vill att mina vänner ska ha, utan jag känner bara om det är avslappnat, om man kan skratta och ha kul ihop. Jag vet inte vart den där pressen kommer ifrån, att man ska hitta en perfekt kille/tjej, jag menar, vi analyserar ju sönder varandra! Tänk om man kunde släppa de där och bara gå på känsla. Va lätt det skulle vara då! Det är alltid intressant att analysera saker, varandra, beteenden över lag, men vid nån punkt så måste man kunna slänga den där jävla checklistan i soporna också. Jag är rädd för att jag ska bli sådan, som skriver en lista över hur min drömkille är och sedan hittar 10 av 10 killen, gifter mig och bildar familj, utan att känna något, men veta att han är perfekt, för det står det ju på listan.

Jag har en amstaffkorsning som heter Bella. Hon är en av "de där hemska kamphundarna" och folk går omvägar för att slippa möta oss på gatan. Och visst förstår jag fördommarna, rasen/raserna har dåligt rykte därför att idioter bestämmer sig för att skaffa dem. De hamnar hos "coola killen" på 20 bast som vill ha en statussymbol, eller hos någon idiot som säget att: Neeeej min lilla vovve är så snäll så, hon bits bara när (insert ursäkt here).  Bella har bitit människor och det är inte försvarligt, det är aldrig okej att en hund biter en människa, men om man backar och ser vilka signaler hon reagerade på, så ser man att hon hade reagerat annorlunda om hon haft ett alternatv. Nu efter mycket träning, ett stort lass med nyvunnen respekt och ett balancerat liv så litar jag på min hund till 99%. Hon kommer aldrig så långt att hon kan bita en människa, för jag ser hur hennes sinnestämning är och hinner får "tillbaka" henne innan det smäller. Det är lite som med oss människor, om jag blir tillräckligt arg så kan jag slå någon, men det ska till en hel del för att jag ska dit. Men för henne som hund, så är det skönt att jag sätter standarden, jag bestämmer att det är lugnt, och då finner hon sig i det.  Jag är ingen expert, men idag så träffade jag och Bella en person som inledde samtalet med :håll i din hund jag är rädd för sådana, och avslutade med: Oh hon är så fin och duktig, lycka till med träningen/tävlandet! Det känns så jävla bra att kunna visa att rasen inte är det viktiga, utan vad som finns innanför pannbenet. P.S Jag hatar hatar hatar flexikoppel!!!!!

Blir så trött på att få mass skit hela tiden. Men hur slutar man vara en dörrmatta och går vidare i livet? Jag har alltid varit utåtriktad, glad och positiv i andras ögon, men egentligen så har jag alltid gått med på massa saker som jag egentligen inte vill, bara för att vara snäll. Men nu är det fan slut med det, no more mr nice guy!!! Klart som fan man kan hjälpa en kompis, men jag måste sluta ta massa skit. Jag har väldigt sällan onda avsiker med något jag gör och jag börjar bli trött på att få höra hur jag förstör andras liv. Nu ska jag be folk att hålla käften och dra åt helvete!

Igår var Erika stolt över sin vovve! Var hos virre och träffade henne och hennes familj, däribland deras vovve som heter Thea och älskar pinnar, bella brukar ju få spel och ska ha dem till varje pris, men igår så gav hon sig om jag sa till :) Hon och Thea blev bästisar direkt :D  Och fan va Bella är go! Virre har ju en dotter som inte är så gammal, ungen vinglar fram till bella, tar ett redigt tag om öronen och vrider huvudet åt sidan på hunden, bella tittar på henne och ger henne en stor blöt puss i ansiktet! :D Värmer mitt hjärta! :D

De smittar, det finns en person i min närhet som alltid är sur och grinig, sänder ut negativ energi. Jag kan vara på superbra humör och sen på grund av denne, så vänder allt och jag mår skit, blir arg och stressad.Det är nästan så att man kan ta i stämningen.

Det är intressant, för jag jobbar ju mycket med vilken energi jag sänder ut själv när jag umgås och komunicerar med min hund. Det har gjort mig mycket mer medveten om energier i min omgivning. Och usch vad en del får mig att vilja gå och gömma mig/slå ner dem. Men nu är jag tyvärr ingen hund, så jag får inte mota bort den obalancerade individen ur min flock. Det är tyvärr människans förbannelse, att vara tvungen att bita ihop...