Min önskan att vara någon annan än mig själv är överväldigande.

När jag tänker på att förändras, så är det inte bara hårfärg och gå ner ett par kilo, jag vill göras om till en ny människa, en sådan som folk önskar att de var.

Jag har alltid fått höra att jag är fet å ful å äcklig och även om mobbingen tog slut när jag började gymnasiet, så fortsatte de negativa tankarna, istället för att tänka att jag är bättre än folk har sagt, så började jag straffa mig själv för att jag var så värdelös.

Jag har blivit bättre, men inte bra.

Det räcker oftast med små motgångar för att jag ska bli ett vrak.

Varför vill jag så gärna att alla ska tycka om mig när jag hatar mig själv?

 

Ellinor

21 november 2011 02:40

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De som känner mig väl vet att jag varit inlagd och tungt medicinerad. Jag ville inte ha någon utredning och diagnos, för det var redan klart vad jag skulle få för besked, det hade redan nämnts och jag blivit medicinerat för. Bipolär. I dagsläget ...

Introduktion på kursen idag, vi diskuterade olika begrepp inom psykologin. Min hjärna gick på högvarv, så kan tänkte börja skriva ner lite av mina tankebanor här på bloggen. Dels hjälper det mig att minnas vad föreläsningarna handlat om, samtidigt ...

Nu är det snart dags, räknar dagarna till jag flyttar. Började min dag med en halvtimmes hundpromenad och pasta, snart får det bära iväg till jobbet.   Har gjort en liten önskelista/att göra lista gällande Bella:   1. Veterinärkontroll (tän...

Det känns lite nervös att flytta ifrån allt och alla. Det kommer bli spännande, rolig och läskigt. Jag kommer sakna mina vänner och jag är så galet rädd för att jag kommer bli ensam i Eskilstuna, tänk om jag inte får några nya vänner? Känns ialla...

Man blir lite ledsen över vissa insikter. Jag är lite som Fiona i Shrek, hoppas på att få bli prinsessa för alltid, men inser sakta att jag aldrig kommer bli mer än ett träsktroll. Och hur ofta får ett träsktroll drömprinsen? Mer sällan skulle ...